Morsdag

Söndagen den 27e maj var det morsdag,
(och konfirmationsdag som för övrigt var väldigt fin).
För ett år sedan på morsdag publicerade jag ett tal
på facebook som jag hade skrivit och nu tänkte jag
 publicera det igen. Talet är tillägnat min mamma.
Min fina, underbara, världens-bästa mamma <3

Jag hade kunnat stå här framme och berättat om egentligen vad som helst.
För jag fascineras av mycket här i världen, till exempel hur ett lejon och en gasell kan gå sida vid sida när lejonet inte är hungrigt eller vilket obeskrivligt mirakel det egentligen är när ett nytt liv föds. Men jag bestämde mig för att berätta om det jag bryr mig allra mest om, och då var valet självklart.

Jag var faktiskt tvungen att sätta mig ner och tänka efter riktigt ordentligt. För det är svårt att med endast ord beskriva för er hur mycket min mamma faktiskt betyder för mig. Hon är min inspiration, min förebild och min allra bästa vän.

Min mamma är min skyddsängel, bokstavligt talat. Hon har alltid funnits där för mig och stöttat mig i de val jag har gjort i livet. Hennes vingar har burit mig från många olyckor. Och fastän jag riktigt tänkt efter så kommer jag inte på någonting under min uppväxt som jag kan klaga på. Hon lyssnar alltid på vad jag har att säga och går att prata med om precis vad som helst. En viktig grej som min mamma ofta säger är att ”mamma har alltid rätt” och det stämmer, vilket det har jag lärt mig den hårda vägen.

De sägs att de allra flesta kommer till en ålder då de skäms över sina föräldrar och de helst inte vill vistas i samma rum som dem. Den åldern har jag också haft. Jag minns speciellt en dag när jag var i mina värsta pubertets år och vi skulle på mitt utvecklingssamtal, då gick jag i 7an. Och trotts att klockan var efter fem på eftermiddagen och skolgården stod tom så gick jag minst tre meter framför mina föräldrar och tyckte fortfarande att det var jättepinsamt. Och under hela utvecklingssamtalet satt jag nedsjunken i min stol, suckade och önskade att jag vore någon annanstans.
Idag skäms jag faktiskt mer över mig själv. Hur har så kunnat skämmas över min mamma? Mina vänner som alltid har tyckt att jag har en så cool mamma. För det är hon verkligen, cool alltså.

Min mamma är otroligt envis och har hon bestämt sig för någonting, så gör hon det. Kanske beror detta på att hon är en fyra barns mor, som fick sin första dotter redan vid 17 års ålder och efter det även uppfostrat en 50kilo galen mastiff-flicka som enligt brukshundsklubbens kursledare hade fel på hårdisken. Inte för att mamma brydde sig om deras åsikter, hon hade ju sina egna.

Jag får ofta höra att jag och min mamma är lika som bär. Att vi äter lika dant, går lika dant, pratar lika dant och inte minst ser lika dana ut. Det kan jag faktiskt känna mig ganska stolt över, för jag beundrar verkligen min mamma, jag är stolt över vem hon är och vad hon har åstadkommit i sitt liv. Därför tog jag tillfället i akt att hylla henne som hyllas bör. Jag kan inte tacka henne nog för allt hon gjort i mitt liv och troligtvis kommer att göra, men jag kommer alltid att vara evigt tacksam. För min mamma, är den bästa mamman i hela världen!

Min morsdagpresent, en liten orkide (: